Gaia upptäcker supernova

 gaia

Bild: ESA

gaia-L2Uppskjutningen gjordes den 19 december från den europeiska rymdbasen i Franska Guiana. Den ryska bärraketen Sojuz skötte sig perfekt. Två veckor senare gick satelliten in i sin slutliga bana, den rör sig nu runt Lagrangepunkt 2 i solen-jorden-systemet (se fig till höger). Detta är en stabil position på lagom avstånd från jorden (ca 1.5 miljoner km) vilket ger satelliten fri sikt åt alla håll.

Därefter genomgick satelliten en serie tester för att kontrollera samtliga funktioner. Helt problemfritt visade det sig inte vara. Ett problem är att frost sätter sig på optiken, förmodligen från vattenånga som medföljt från starten. Detta kan dock elimineras genom att värma upp speglarna.

Värre är det med ströljus i optiken som visat sig högre än förväntat. Detta kommer att något påverka noggranheten av mätningarna för de ljussvagaste stjärnorna. Men i stora drag verkar satelliten kunna uppfylla de stora förväntningarna.

Grunduppdraget är att under fem år mäta extremt noggranna ljusstyrkor och positioner för ca en miljard stjärnor i vår omgivning, vilket innebär en stor del av vår egen galax, Vintergatan. Av dessa kommer ca 150 miljoner att få kompletta hastighetsmätningar. Positionsmätningarna förväntas bli ca 100 gånger bättre än med ESA:s tidigare succesatellit, Hipparcos. Man hoppas nå till en noggrannhet av 24 mikrobågsekunder. Detta är samma vinkel som en enkrona skulle ha sedd på ett avstånd av 170 000 km, dvs halvvägs till månen!

Förutom detta förväntas Gaia kunna göra nya upptäckter både på nära håll inom solsystemet och långt ute i universum. Förmodligen över 100 000 asteroider kommer att studeras i solsystemet och i andra änden ett stort antal kvasarer. Troligen kommer över 10 000 exoplaneter i Jupiterstorlek eller större att upptäckas.

Ett annat stort forskningsområde är supernovor i avlägsna galaxer. Man beräknar att 100 000 sådana ska kunna upptäckas, redan i den fas då de börjar flamma upp. Detta utgör ett förvarningssystem för markbaserade detaljobservationer, vilket i sin tur innebär att säkrare data kommer att finnas angående universums uppsnabbade expansion, orsakad av den okända mörka energin.

 gaia-sn

Foto: M. Fraser/S. Hodgkin/L. Wyrzykowski/H. Campbell/N. Blagorodnova/Z. Kostrzewa-Rutkowska/Liverpool Telescope/SDSS

Gaia har alltså just upptäckt sin första supernova. Därefter kunde det robotiska LIverpool-teleskopet på La Palma ta bilden ovan till vänster. Mittbilden visar galaxen innan supernovan blossade upp och till höger ses en subtraktion av dessa båda, vilket ger ljuset från själva supernovan, Galaxen ifråga uppskattas ligga på ett avstånd av ca en halv miljard ljusår. Ljuset från stjärnan har alltså varit på väg under 500 miljoner år innan det nådde satelliten och jorden.

 

ESA: Om Gaia-projektet

ESA: Om supernovaupptäckten

Wikipedia: Hur når man en L2 satellitbana?

Share
TPL_A4JOOMLA-STONEWALL-FREE_FOOTER_LINK_TEXT