En historisk upptäckt
Att det skulle kunna finnas planeter runt andra stjärnor är förstås ingen ny tanke. Spekulationer om detta har alltid funnits och inom sciencefiction-litteraturen har det länge varit en självklarhet. Men att verkligen upptäcka dem är svårt och kräver högteknologisk utrustning. Eller kanske inte? Upptäckten av exoplaneter skulle kunna ha gjorts tidigare, åtminstone i princip. Att en jätteplanet som Jupiter kan skymma 1 % av solens ljus är ju enkelt att konstatera, det är ren geometri. Att mäta den sortens ljusvariationer har varit inom räckhåll sedan 1950-talet när man på allvar började använda ljuskänsliga detektorer, sk fotomultiplikatorer, för att mäta stjärnornas ljus. På 1980-talet kom sedan de första CCD-kamerorna i bruk. Men enprocentig noggrannhet är svårt med markbaserade observationer och på den tiden fanns det inte mycket med datorkraft och intelligenta algoritmer som kunde automatisera sökandet.
Peter van de Kamp hävdade redan på 1960-talet att han funnit avvikelser hos rörelserna hos Barnards stjärna, detta med hjälp av noggranna positionsmätningar. Det visade sig var fel, Den astrometriska precisionen var inte tillräckligt hög, även med dagens teknik är det en utmaning att hitta exoplaneter på detta sätt.
När den historiska upptäckten till slut gjordes 1995 så var det med andra metoder. Genom att exoplanetens tyngdkraft drog lite i moderstjärnan gick det att med dopplereffekt mäta stjärnans små extra rörelser. Med snillrika metoder, genom att samtidigt mäta på massor av spektrallinjer, kan man få tillräckligt med hastighetsinformation för att nå den nödvändiga noggrannheten.
{flike}
Exoplanetupptäckarna får nobelpris
1995 gjordes den historiska upptäckten av den första planeten i bana runt en annan solliknande stjärna. De schweiziska astronomerna Michel Mayor och Didier Queloz har nu tilldelats hälften av 2019 års nobelpris i fysik.
Dvärgen med sju planeter
En liten och ljussvag stjärna i stjärnbilden Vattumannen har visat sig ha sju planeter. Den första upptäckten gjordes av ett team lett av den belgiske astronomen Michaël Gillon, som använde ett mindre 60 cm teleskop på ESO, La Silla. Vidare observationer med bl a Very Large Telescope och infrarödrymdteleskopet Spitzer har nu avslöjat mer.
Ännu mera jordlik?
Kepler-projektet fortsätter att presentera nya upptäckter. Planeten Kepler-452b är den senaste i raden och också en av de mest intressanta hittills. Dess moderstjärna är lik solen men drygt en miljard år äldre. Planeten ligger i dess beboeliga zon och är endast något större än jorden.
715 nya exoplaneter
Keplerprojektet är långtifrån slut trots att satelliten inte längre fungerar fullt ut. Den 26 februari släppte NASA hela 715 ytterligare exoplanetupptäckter. Nästan 95 % av de nyupptäckta planeterna är mindre än Neptunus. Detta innebär att man nu har hittat många mindre planeter vilket tycks bekräfta att dessa är vanliga.